Om på dagen prick en månad, nästan på timmen också, befinner jag mig åter igen i allra underbaraste och vackraste Paris. Längtar så! Jag och familjen flyger ner dagen efter studenten och stannar en vecka. Saker ska återupplevas och nya favoriter ska upptäckas. Ser mest fram emot att gå på Louvren igen. Det kommer säkert inte fram i bloggen men jag uppskattar verkligen konst. Rokokon är min favoritera. Fastnar hur länge som helst :} Eiffeltornet kan jag heller inte få nog av - det var sån mysig stämning i parken intill, så där vill jag sitta länge och bara njuta. Insupa atmosfären! « Något jag tycker man ska göra mycket och länge i sådana vackra och historiska städer som Paris!
Längtar, längtar, längtar ❣ Någon av er som varit i Paris förr? Eller vill besöka?

Nu kan man verkligen säga "long time no see"! Sist jag skrev var på pricken 70 dagar sedan och det har både känts skönt och ovant. Jag har knappt rört systemkameran under denna period vilket i princip aldrig hänt mig, haha, men det har också varit avkopplande att inte känna press att blogga om mitt perfekta och kreativa liv. Perfekt har mitt liv aldrig varit och jag hoppas att det aldrig kommer bli det, men min annars bubblande kreativitet har verkligen varit som bortblåst. Ovant, men skönt också!

Det är inte förrän den senaste veckan som pysslaren i mig så sakta smugit sig fram igen och jag faktiskt kännt mig lite sugen på att blogga igen. And here I am! Inga garantier att jag kommer producera blogginlägg à la Kissie utan det får ske när jag känner att jag har något jag vill dela med mig av. Men 70 dagar ska det inte ta innan jag klämmer fram ett inlägg igen, haha!

Since last time...
. Ny design till bloggen, tryck F5 om det ser galet ut, upplys mig annars gärna! Lever vilt med helt ny layout, finns risk att jag missat nån bugg, haha.
. Blivit med Instagram! LydiaJosefine där också, följ mig gärna för små updates om vardagslivet.

Well, see ya' soon ladies and gents!
Hoppas ni haft det bra sen sist,
XOX, L

Som ni märkt så har uppdateringen och min närvaro här gått från superb till obefintlig de senaste månaderna. Jag minns knappt när jag rörde kameran sist och det har ibland gått flera dagar utan att jag ens velat starta datorn. Har inte kännt någon kreativitet och ingen inspiration. Så olikt mig!

Det är å andra sidan mycket som oroar mig och som gör min själ allt annat än lugn. Det som oroar och tynger mig mest är det faktum att vi {jag och min terapeut} håller på att strukturera om i behanligen på psykiatriska kliniken. Inget är bestämt än, men jag ska troligen gå från Unga vuxna-teamet till Anorexi och bulimi-enheten vid namn Freja. För att göra en lång historia väldigt kort så har jag varit sjuk i ätstörning i snart 5 års tid och att röra om i den ätstörningsgrytan där vanor och rutiner jag pysslat med i FEM ÅR finns - nej, det är inget jag dirket längtar efter. Men jag vet att det måste göras någon gång. Och att ha det som jag har det nu är inget jag önskar, så...

Det jag vill komma fram till är att jag lever och det är det jag måste fokusera på. Att mitt i all denna oro, frustration, stress, vilsenhet och ambivalent försöka leva, och då är bloggen det sista jag tänker på. Jag kommer tillbaka, det är jag säker på, men jag vet inte när. Kanske om en vecka, kanske om en månad, kanske om ett halvår. Jag loggar dock in på bloggkontot ett par gånger i veckan då jag har andra bloggar på samma konto så vill ni skriva mig en kommentar så gör det, jag kommer läsa dem. Vill ni maila så kan ni göra det via denna adress.

Jag hoppas ni har haft en jättetrevlig, kärleksfull och mysig jul - för det har jag haft! Att faktiskt på riktigt umgås med sin tokiga pappa som man ändå träffar varje dag, med mormor och morfar som den ene hör sämre än den andre, med sin morbror som är på resande fot fler dagar om året än vad han är hemma, med mamma som är så duktig att se till att alla trivs och med systrarna som näst intill är två kloningar av mig själv både till utseende, humor, intressen och tankeverksamhet - att under en hel dag bara umgås och tycka om varandra, det var fint!

Jag fick jättefina klappar, åt god julmat, såg Kalle klockan 15, tömde Alladin-asken och avslutade aftonen med Svensson Svensson-avsnittet som handlar om julen och till sist julgröt. Vem tror ni fick mandeln? Oh yes, förbered er på giftermål här på bloggen! Haha.

Jag hade helt enkelt en jättefin jul. Måste nog säga att det bästa var att äta jullunchen i vårt nya kök. Vi rymdes 8 personer runt bordet i köket och vi hade plats över, till skillnad från förr då vi knappt rymdes vi 5 i familjen. Rymligt, ljust och stilrent! Heeelt perfekt :} Now, berätta om er jul! Vad var det allra bästa?

En video som delas hejvilt på Facebook, med all rätt! Mobbning är verkligen inte okej. Jag vet exakt vad orden han har på dina kort betyder och jag vet exakt hur det känns. Been there, done that, så att säga. Mobbningen mot mig började i samma veva som jag började skolan, 6 år gammal, och trots alla möjliga insatser hade jag inget annat val än att byta skola - fem år senare.

Har man inte upplevt det själv är säkerligen svårt att förstå sig på hur det känns att bli nekad umgänge, bli kallad fula saker och kastas från famn till famn som en trasdocka utan värde. Har man inte upplevt en så stark ångest att man inte vet vart man ska ta vägen så är det säkert oförståeligt hur man kan vilja skära sig själv. But I'll tell ya' - när man är så förstörd så fungerar man inte som vanligt. Man tänker inte, man andas inte, man har slutat känna efter - man bara gör.

Men de allra trasigaste människorna är även de allra vackraste och ärligaste. Det är tårar av sorg och förtvivlan som rinnner ner för hans kinder och det är med stolthet vi alla ska stå upp för oss själva i situationer som denna. Endast DU kan visa att du är starkare och en finare människa än dina mobbare!

Mörkt när man far till skolan - mörkt när man kommer hem. Enda dagsljuset man får är på väg till matsalen, men då är det så förbaskat kallt {är man dum och utan jacka/tjocktröja så..!} så den promenaden är gjord på två röda. Haha!

Fast mörkret kan vara lite mysigt också. Mörker gör att folk tänder ljus, myslampor, ljusslingor - massa små ljuskällor! Som jag bara älskar, älskar, älskar ♥ Tänder alltid massa ljus på kvällarna samtidigt som post-rock går igång ur högtalarna och jag bara myser som om det inte fanns någon morgondag, haha!

♥ › Byter alltid ut smöret på mackan mot Philadelphia, mycket godare så.
♥ › Är det rörigt och stökigt i mitt rum så snabbstädar jag innan jag ska / kan sova.
♥ › Ristade in mitt namn med en sten på pappas bil när jag var i fyrarsåldern. Hade ju lärt mig skriva mitt namn!
♥ › Det paranormala och övernaturliga fascinerar mig men skrämmer mig minst lika mycket.
♥ › Har en rejäl crush på Italian Greyhounds för tillfället. Så, så, så himla vackra och eleganta hundar! { Bild }
♥ › Jag har en regel att allt som kommer in i mitt rum i inredningsväg ska vara i vitt. Haha, tönt.
♥ › Gillar inte att höra klockor ticka. Då jag använder mitt fina armbandsur så tar jag ur batteriet för att slippa tickandet.
♥ › Denna låt!!
♥ › Är i älskalivet-läge nu när smyckesbutikerna skickar ut reklamhäften inför julen. Älskar smycken! {Hatar julen...}
♥ › Hela jag är högerställd {högerhänt, är starkare på höger sida etc} men det är mitt vänstra öga som är dominant.

Önskar er en uunderbar start på denna vecka! Har en rolig nyhet att berätta för er också, men den håller jag lite till på :} Stay tuned!

Haha! Känns sjukt nördigt och Hej-jag-är-7-år-och-läxor-är-det-bästa-jag-vet att säga detta, men jag går för tusan på den bästa gymnasieskolan någonsin. Här hänger julgranar upp och ner i taken i juletider, vi går med stickade tjocksockar om vintern, gitarrer free to use hänger på väggarna, vi tar en tupplur i en danssal en sen eftermiddag, vi har en skywalk som knakar när man går där och inget går upp emot en människohög med bibliotekets Fatboy's som fundament.


Hittade nedanstående lapp på glasväggen till ja, den nyss nämnda knakande skywalken igår. "Take what you need" och så fanns där ett antal olika egenskaper, styrkor och önskningar man kunde tänka sig behöva. Själv behövde jag lite "understanding" så den lappen blev min. Helt världelöst, förutom att man blir sådär lagom fredagsglad av tanken att någon har lagt en stund på att konstruera, skriva ut och sätta upp denna lapp för att någon annan ska le lite i smyg. Fint!

· Linslocket får symbolisera kamerahuset, objektiven och blixten. Klarar mig inte utan!
· Hat / kärleksrelation till väckarklockan, haha. Den är fin att titta på i alla fall.
· Min fina gröna, stickade tröja från Myrorna. Love.
· Den supergamla analoga vintage-kameran från pappas föräldrar. Så himla fin.
· Dofta-gott-i-rummet-spray från Yankee Candles. Luktar som nystädat!
· Syntet-kabuki från Body Shop - bäst!
· Last but not least. Mobilen. My cell phone. Das Handy. Le téléphone portable.

Vilka ting förgyller din dag?

Jag hade just fyllt 9 år dagen då detta hände. Lydia 9 år, jag minns att jag efter fotbollsträningen frågade mamma och pappa vad det egentligen var som hade hänt i USA. Tjejerna i laget hade nämligen pratat om nån slags olycka. Jag minns inte vad jag fick för svar av mamma och pappa men troligtvis var jag ändå för liten för att förstå.

Tio år senare så är det fortfarande så ofattbart. Dokumentärer och filmer som avlöser varandra, bilder som brutalt visar upp ett Manhattan som lika gärna hade kunnat vara Hiroshima år 1945 och artiklar som man bara måste läsa i tron om att man ska få ett svar. Hur kan det gå så fel för en människa att man gör något som detta? Tar livet ifrån tusentals människor. Tar hoppet ifrån ännu fler.

Lydia 19 år, förstår fortfarande inte.

Åh, nu kokar huvudet. Klockan är 22:47 och jag har just avslutat jobbet efter sisådär 3,5 timme. Har skapat typ fem tusen nya att-göra-punkter och känner att jag kommer avlida ungefär. Har också hunnit avverka en dag i skolan, visserligen int en sån tung sådan, men en lång. Ett antal nässpray-sprut {yes, I have a cold going on...}, mitt sista skolfoto-tillfälle ever och min första franska-lektion ever är också saker jag hunnit med idag.

Nu känns däremot varje liten småsak lika tung som tre elefanter och jag känner bara - pallar inte. Jag råkar kryssa fel flik på Internet och allt blir fel. Jag börjar 9:50 och inte 9:55 imorgon vilket gör att jag inte hinner med 9:30-bussen. Jag har två danslektioner på skolan imorgon och jag är sjuk. Dansa, dansa inte? Vara duktig och prestera, vara människa? ÅÅÅÅHHH!

Jag vet exakt vad detta är tecken på. Jag är en sån som mer än gärna tar på mig massa uppdrag hit och dit och tillslut blir något så litet som att ringa ett simpelt telefonsamtal lika ångestfyllt som ett prov man inte har pluggat till. Vill inte börja hösten med att gå in i väggen. Igen.

Jag vet exakt vad detta är tecken på, och jag vet exakt vad jag ska göra för att undvika vad som komma skall om jag fortsätter såhär. Vet att jag måste lyssna på mig själv och prioritera - vad som blir bäst för mig. Skita i allt annat och bara tänka jag, jag, jag. So that's what I'm gonna do...

Sov gott!

Old one, but not published

När jag cyklar och har en slutdesitnation kan jag inte cykla långsamt. Cyklar jag dock utan specifikt mål går det dock bra.

Jag är högerhänt men äter tydligen med besticken i "fel" hand.

Är för tillfället i en manisk "I'm obsessed with Youtube"-period, Youtube'ar hur mycket som helst! Har till och med ett Youtube-klipp som startsida...

Jag tror aldrig att jag ens har rört en cigarett.

Brukar hälsa på mellansyster genom att säga Tjenis {jättetöntigt, jag vet} och bara måååste fortsätta med rimordet. Funkar ibland, men är mindre lämpligt i mer offentliga situationer.

Jag har ätit älghjärta och älgtunga. Faktiskt gott, men tungan var läskig. Det var som att tugga på sin egen tunga, konsistentmässigt.

Mitt mål i sommar har varit att inte bli brun. Tror jag har uppnått målet ganska väl!

En gång grät jag till ett Baywatch-avsnitt. Det var faktiskt sorligt, okej?!

Jag samlar på filmklipp från vardagen och vackra ord. Har ett dokument på datorn där jag skriver ner alla vackra ord och meningar jag kommer över.

Mitt vänstra lillfinger är 5,5 cm långt. JA, jag har små händer.

Jag älskar havet. Mest älskar jag att bara lyssna på havet.

Just idag gillar jag inte att vara Lydia och leva det liv jag lever. Trots att jag inte står inför så stora förändringar, så gör mitt liv det. Till hösten kommer jag gå kvar på samma skola som innan, fortsätta behandlingen på sjukhuset, bo i samma hus med den familj jag bott med i snart 19 år, säkerligen inte växa en endaste millimeter och min balkong kommer fortfarande vetta mot väster.

Men min bästa, bästa vän och hon som räddat mig så många gånger, hon som jag tyr mig till när jag behöver en kram, hon som gör mig glad bara av att sitta bredvid mig - hon flyttar till en annan stad för att läsa på universitet. Istället för 25 minuter på cykel så skulle det med samma fordon ta mig uppskattningsvis 9 timmar att ta mig till henne. Det gillar jag inte.

Skolan kommer stå kvar på samma ställe, jag kommer ha mitt skåp i samma del av huset som förr, jag kommer dansa i samma danssalar som sist - men jag kommer göra det med personer jag inte känner än. De som gått en årskurs under mig. Jag har inget emot att lära känna nya personer, men jag kommer sakna min gamla, underbara, fina, bästa klass så mycket att det kommer göra ont.

Människor jag trodde jag kunde lita på flyr. Människor jag trodde ville mer vill mindre. Människor jag trodde skulle finnas för evigt försvinner. Kvar står jag. Ovetande om jag kan acceptera förändringarna eller inte.

01:56
Jag totaltälskar att vara vaken om småtimmarna. Det är tyst, lugnt och.. tyst. Hela huset sover och allt är nedsläckt förutom min myslampa. Jag ligger till sängs och surfar, skriver och tänker. Det där med tänkandet kan gå överstyr ibland och bli till hemska tankar och då gillar jag inte alls att vara vaken sent längre. Försöker begränsa tänkandet. Gör jag det så är det här bästa stunden på dygnet...!



Ny vecka väntar!
Måndagar är min planeringsdag nu under sommaren. Jag styr upp veckan och försöker skapa någon slags koll. Har bland annat utgång på tisdag planerad, jobb ska hinnas med och så även en IKEA-resa.
Fick ett erbjudande om att fotografera ett bröllop till helgen, jätteskoj! Men mitt ena {och bästa} objektiv har ju lagt av så tråkigt nog var jag tvungen att tacka nej... Så jäkla synd!
Ska lägga upp ny design också, behövs verkligen! Ska bara göra sista checken, håll ut! :}

Well, ny vecka nya tag. Vänta er massa gott från mig!

Alltså bästa klassen. Kan inte tänka mig nästa skolår utan er! Inte möta Karl och Anton i korridorerna med kaffekopparna och nescafe-burken i högsta hugg. Inte vara delaktig i en människor-hög tillsammans med Anna, Amanda, Josse och resten av dansklassen. Inte få synka ihop mig med Julia nå' mer. Julia - vi måste träffas och synka ihop oss innan du flyttar!! Inte få bussällskap av Irma. Inte höra Amanda och Malins härliga Sorsele-dialekt. Inte få den där extra långa kramen av Ruben. Inte skratta tillsammans med Linnea. Inte prata någon mer låtsas-tyska med Rebekka...
Bara för att ni inte är nämnda ovan, betyder det inte att ni är guld värda.
Kommer sakna varenda en av er!

Ville bara dela med mig av lite kärlek. Det känns så konstigt att ha tagit studenten och inte längre gå i klassen med både taktkänsla och kroppskontroll, så som det stod på vårt flak. Dans08 och Musikproduktion08, ni är bäst!

Bilderna nedan är från en grillkväll vid Nydalasjön här utanför Umeå för någon vecka sedan. OJ, så trevligt vi hade! Grilla, mysa, lite öl och annat gott, bad, skratt och en otroligt vacker solnedgång tillsammans med de bästa.