Att kunna gnugga sig i ögonen utan att oroa sig för hur mascaran ska bete sig.
Att få klappa sig på kinderna för att vakna upp en drötrisst mattelektion utan att foundationen fläckvis ska försvinna.
Att kunna dansa så att svetten rinner likt ett spöregn ner för panna och kropp och bara - inte - bry - sig.
Att somna på soffan efter sena nyheterna och huden mår fortfarande bra när man vaknar klockan 05:30 eftersom man aldrig ens hade något smink att glömma att tvätta bort.
Att ens vänner inte ens kommenterar att man kanske ser lite tröttare och pluffsigare ut en dag just för att det är precis lika normalt som att inte se trött och pluffsig ut.

Det är ju såhär vi ser ut! Vi har aldrig varit {och kommer heller aldrig arr bli} födda med finsminkningen applicerad, perfekt frisyr och fräna kläder. Vi föds slemmiga, blodiga, ibland blåa, ibland röda, skrynkliga som russin och vi är ändå livets vackraste mirakel. Det där med utseendets betydelse är något vi i efterhand och med åren bygger upp. Medvetet eller omedvetet, eller en blanding av båda. Säkert både på gott och ont också.

Men för tusan. Skippa sminket en dag i veckan. Acceptera en mysig lördag omfamnad av den rosa och fluffiga mjukisdessen. Skit i vad andra tycker, tänker och säger. Huvudsaken är att DU trivs! Låt din inre blomstring få synas och spela huvudrollen i ditt liv. Alla, jag lovar - alla, har "fula dagar" och alla mår också lika bra av att strunta i idealen och den mediala och sociala påtryckningen att ständigt vara snygg och attraktiv. That's just bull shit, okey? DU är finast när DU är DU!

The end av denna predikan, ett citat får knyta ihop säcken :
“Beauty is not in the face - beauty is a light in the heart”