Blev en bio-mitt-i-veckan igår med ett par goda vänner. Såg Breaking Dawn..! Denna film, på tema bröllop och att vilja öppna en nya dörrar men då bli tvungen att stänga andra. Ska dock inte avslöja så hemskt mycket för er som inte har sett den än men tänkt göra det. Men nja, den gick inte hem till 100% hos mig. Tyckte inte den gav samma 'Twilight-anda' som de tre tidigare filmerna har givit. Men hey, ögongodis två timmar i sträck, det tackar man inte nej till ;}

Ska nu rusa till bussen så jag hinner till min tid hos terapeuten på sjukhuset. Blä. Aldrig något man ser fram emot riktigt. Att måsta vända ut och in på allt det jobbiga man känner. Känna den där hopplösheten. Ha tusen frågor men inga svar. Att mitt bland all förvirring och ångest, försöka hitta en rätsida och en början på tråden. Det är som att bestiga Mount Everest utan ben kan jag lova - inte det lättaste.

Vänner, låt er inte luras till någon ätstörning, utan se till att ni håller ert förhållande till mat på ett hälsosamt plan. Ni vill inte vandra den väg jag går...

❃

/ L