För fyra år sedan fanns det bara en sak för mig. Bara ett yrke jag kunde tänka mig att jobba inom, bara en sak att göra på fritiden, bara en sak att skriva skolarbete om. Dans. Allt jag gjorde var dans och jag kunde aldrig tänka mig att ha andra intressen än just dans. I ärlighetens namn så ville jag inte ens ha andra intressen. Det var jag och dansen och så skulle det förbli.

Men nånstans efter vägen ett par år senare tror jag det blev för mycket av det goda, samt en del psykisk ohälsa vilket resulterade i att jag tappade intresse för i princip allt. Depression. Sjukskrivning från skolan. Medicinering. Well, det är en anan historia det. Men - det jag i ganska korta drag vill komma fram till är att denna period utan dans verkligen öppnade mina ögon och jag breddade mina vyer. Jag var för trasig psykiskt och för matt fysiskt för att orka något så krävande som att dansa. Istället, med tiden som jag började må lite bättre och bättre, så lade jag min lilla ork på att söka nya intressen och ting att lägga min energi på. Något som kanske inte var fullt lika ansträngande som dans och träning.

Det var så fotograferingen kom in i bilden. Jag har sedan barnsben varit väldigt kreativ av mig på många många olika sätt, men som sagt, i 15års åldern tog dansen över helt och det blev näst intill en mani. Jag glömde helt enkelt bort min breda kreativitet. Idag är jag SÅ glad att jag har tagit ett steg ifrån dansen. Jag har inte lämnat dansen helt, no no, och det kommer jag nog aldrig göra, men jag har insett att det finns mycket annat här i livet som jag tycker så mycket om, varav fotograferingen står väldigt högt upp på pallen.

Och numera, lite ironiskt nästan, men nu har jag jättesvårt att se mig själv välja endast ett yrke att satsa på. Drömmen om dansare lever fortfarande men är inte lika stark, kanske ska jag satsa 1OO% på fotograferandet, kanske utbilda mig till webbdesigner, varför inte söka teaterskola, eller teckna? Ni ser ju, från att ha haft en och endast en dröm har jag nu 5OO sådana. Ganska amazing, right?

Från att ha varit en trångsynt och ettrig liten dansare är jag nu tjejen vars dörrar alla står vidöppna. Lite skrämmande ibland, men för det mesta så tror jag att jag gillar det.