Just something I wrote and I don't have a head line for it
På kvällarna kan jag se en sorgsen flicka reflekteras i min spegel. Bara för någon sekund sådär. Jag skymtar henne i ögonvrån... Och så är hon borta.
Jag kan se tårar rulla ned för hennes redan så våta kinder. Jag ser i hennes ögon hur vilsen hon är. Jag hör hennes olyckliga gråt om kvällarna.
Vad jag än säger så får det henne aldrig att må bättre. Vad jag än säger så slutar aldrig hennes tårar att rulla. Hur mycket jag än vill få dem att sluta.
På ett sätt kan jag känna igen mig själv i henne. För att nästa sekund så bittert grunna på vem hon är. Och varför har hon kommit till mig?
Hon säger åt mig att hon ser slutet. Hon säger att hon är redo för ljuset nu. Hon är så less på det falska och olyckliga var-perfekt-eller-du-finns-inte-livet.
PS. Flickan i min spegel är jag.
Du är fin som Du är Lydia.
Sv: Okej, hoppas för din skull att du får slippa ana och alla dumma tankar kring mat :( <3
Jo, jag har hittat någon motivation nu och blivit otroligt less på maten som tar all min tid. Låter hellre den ta min tid för att jag njuter av mat, inte för att fundera hur jag ska undvika den osv. Vill ju börja leva på riktigt nu :) <3 Kram.
Vilket fint sätt att förmedla dina känslor och tankar på. Texten griper verkligen tag i en.
Däremot är det tråkigt att du känner så.
riktigt fin text :o
Styrkekram !
SV: Tack så jätte mycket för svaret !
Fruktansvärt bra skrivet, men ändå... hemskt!
Du skriver i alla fall väldigt bra.
Skriver du mycket?
sv; Haha men ändå, det är iallafall bra beskrivet, du skriver så bra!
Haha tack, detsamma!!!
Nej, usch Lydia.. Du skriver för/fruktansvärt.. vackert. Du anar inte hur mycket du inspirerar oss tjejer alltså! Du får i alla fall mig att vilja leva livet.
