halvnaken och utfläkt
21:24:43 . 2009-07-27 . Skrivande . 1 kommentarer
just something i wrote. det är bara ord. med eller utan betydelse - du tolkar själv. jag tolkar också. jag tror att jag gillar att skriva. om hur det kan vara att gå på läkarundersökning mot sin vilja.
sårbar och förkrossad
halvnaken och utfläkt
bara trosor och bh på mig
det där hello kitty-settet som jag köpte på h&m
vad nu det spelar för roll, tänkte bara nämna det
jag stirrar upp i det vita taket
och det är först nu som jag reagerar över den så tysta tystnaden
fast helt tyst är det inte, ventilationen susar
känslorna är avstänga när läkaren börjar klämma på mig mage
"gör det här ont?"
halvnaken och utfläkt så nickar jag. jaa, det gör ont.
jag känner mig så blottad när han får reda på mina hemligheter.
jaa, jag har faktiskt ont. det tar emot att erkänna det.
jag har ont så in i h-vete.
det är som en bomb inom mig som gång på gång detonerar
så ont gör det. och inget kan få den smärtan att försvinna.
han tar fram grejer för att ta blodtrycket och pulsen på mig.
jag hatar det här momentet för det är alltid nu som
läkaren säger; "du är i värre skick än vi trodde"
han lägger blodtrycksmätaren runt min arm
och kan konstatera följande;
blodtryck: 105/75
puls: 37 slag/minut
"du är i sämre skick än vi trodde"
suckar inombords. sa ju att han skulle säga så
jag sitrrar fortfarande upp i taket.
har inte sagt ett ord till läkaren.
bara legat där på den kalla vita britsen
sårbar och förkrossad
halvnaken och utfläkt
läkaren säger åt mig att jag kan få ta på mig kläderna
utan ett ord så skyndar jag mig på med leggingsen och tunikan
gömmer snabbt min feta kropp under kläderna
jag kan inte beskriva hur mycket jag hatar läkarundersökningarna
alla dessa läkarundersökningar som jag tvingas och plågas igenom
sen är både jag och läkaren på väg tillbaka till ätstörningsavdelningen.
dags för utskällningen.
"varför har du inte ätit?! dina värden är ännu sämre nu än förra gången!"
som sagt, jag har en ätstörning.
sårbar och förkrossad
halvnaken och utfläkt
bara trosor och bh på mig
det där hello kitty-settet som jag köpte på h&m
vad nu det spelar för roll, tänkte bara nämna det
jag stirrar upp i det vita taket
och det är först nu som jag reagerar över den så tysta tystnaden
fast helt tyst är det inte, ventilationen susar
känslorna är avstänga när läkaren börjar klämma på mig mage
"gör det här ont?"
halvnaken och utfläkt så nickar jag. jaa, det gör ont.
jag känner mig så blottad när han får reda på mina hemligheter.
jaa, jag har faktiskt ont. det tar emot att erkänna det.
jag har ont så in i h-vete.
det är som en bomb inom mig som gång på gång detonerar
så ont gör det. och inget kan få den smärtan att försvinna.
han tar fram grejer för att ta blodtrycket och pulsen på mig.
jag hatar det här momentet för det är alltid nu som
läkaren säger; "du är i värre skick än vi trodde"
han lägger blodtrycksmätaren runt min arm
och kan konstatera följande;
blodtryck: 105/75
puls: 37 slag/minut
"du är i sämre skick än vi trodde"
suckar inombords. sa ju att han skulle säga så
jag sitrrar fortfarande upp i taket.
har inte sagt ett ord till läkaren.
bara legat där på den kalla vita britsen
sårbar och förkrossad
halvnaken och utfläkt
läkaren säger åt mig att jag kan få ta på mig kläderna
utan ett ord så skyndar jag mig på med leggingsen och tunikan
gömmer snabbt min feta kropp under kläderna
jag kan inte beskriva hur mycket jag hatar läkarundersökningarna
alla dessa läkarundersökningar som jag tvingas och plågas igenom
sen är både jag och läkaren på väg tillbaka till ätstörningsavdelningen.
dags för utskällningen.
"varför har du inte ätit?! dina värden är ännu sämre nu än förra gången!"
som sagt, jag har en ätstörning.
Kommentarer
Rebekka
Kämpa på! :)
Trackback
